Har haft lite svag mensvärk två kvällar i rad nu, och några nätter har jag vaknat av att det stramar så längst ner i magen. Idag under en föreläsning kände jag riktigt hur bebisen borrade sig neråt med sitt huvud, lite små obehagligt. När jag sedan skulle promenera till bussen när föreläsningen var slut stack det mer än någonsin i blygdbenet. Man kan ju alltid hoppas det är bebisen som fixerar sig, tycker det bara vore så skönt om bebisen ligger startklar. Men ut till världen får den då i alla fall dröja fram till 1 mars åtminstone!