Torsdag 22 mars 2012
Lillasyster föds klockan 13.46 och vid vägning/mätning märker man att hon är skakig. Blodsocker tas och det är lågt. Hon tillmatas med 20 ml, dock fortfarande lågt blodsocker. Likadant efter lite glukos i munnen också. Barnläkaren kommer och tittar på henne och bestämmer att hon ska till barn 4. Medan jag äter middag följer Nicklas med henne dit. När jag kommer till barn 4 så bestäms det att vi får åka upp till BB. Under kvällen kollas blodsockret igen men maskinen säger bara lågt så Nicklas följer med henne ner på barn 4 än en gång. Hon blir inlagd och vid 22-tiden hämtar Nicklas mig. Hon har fått påkopplat dropp, 8 ml/timmen och eftersom doktorn tycker hennes bilirubinvärde redan stigit väldigt snabbt läggs hon under två lampor för att ’sola’, men även på en madrass som lyser under henne.

Fredag 23 mars 2012
Under morgonen/förmiddagen har man sänkt glukosdroppet till 4 ml/timmen. Man har även kunnat plocka bort madrassen och en av lamporna då bilirubinvärdena saktat upp lite. Sent på kvällen plockar man bort den sista lampan, bilirubinvärdet har inte vänt än men det ökar inte lika snabbt. Däremot höjer man glukosdroppet igen, 12 ml/timmen, då blodsockret är lågt igen.

Lördag 24 mars 2012
Under lördagskvällen verkar blodsockret börjat stabilisera sig lite så man kan äntligen efter ett dygn på 12 ml/timmen börja dra ner på droppet.

Söndag 25 mars 2012
När jag kommer till lillasyster på morgon har hon ’bara’ 5 ml/timmen på glukosdroppet, och man kan vid varje matning/sockerkoll sänka ytterligare. Hon äter numera 60 ml babysemp, lite ur flaska och resten i sond. Jag har sedan lördagen pumpat efter varje amningstillfälle. På söndagkväll kopplar man bort droppet och ökar maten till 70 ml. Bilirubinvärdet har dessutom börjat sjunka.

Måndag 26 mars 2012
Halv sju på morgon knackar det på rummet och in rullas lillasyster. Äntligen utanför lättvårdssalen!Vi liggammar och går tillbaka till salen vid sju för mat ur flaska/sond. Det bestäms att jag får ta med mig lillasyster när det är dags att gå igen och vi får äntligen mysa på tillsammans på vårt rum. Under ronden bestämmer läkaren att det ej behövs kollas blodsocker vid varje måltid längre och vi kan sköta allt från rummet. Minskar ner maten till 60 ml och det ska bara behövas ätas ur nappflaska, vilket fungerar jättebra. Hon har tidigare ätit kring 50-60 ur flaskan, resten i sond. Dagens vikt är 4350 gr. Under eftermiddagen/kvällen dras sonden ur. Mitt pumpande börjar ta sig och mängden mjölk ökar vid varje pumpning.

Tisdag 27 mars 2012 (idag)
Lillasyster har själv minskat mängden mat ur flaskan och får nu i sig 40-50 ml efter varje amning. Det pratas eventuellt om att få åka hem på permis, redan idag. Vi inväntar ronden och får se om läkaren har något att invända emot.

Tidig torsdagmorgon vaknar jag vid 03.30 och kliver upp för att kissa. Känner av mensvärkar som kommer ungefär var 10:e minut, men är inte helt hundra, det kan ju bara vara ren inbillning också. Men jag inser att det kanske är något på gång, jag behöver ju trots allt andas mig igenom några av värkarna. Vid 04.30 tar jag två alvedon men dom ger ingen effekt. När klockan är vid 5 har jag hunnit göra två toabesök, en mage som tömmer sig, förmodligen i förberedelse för en snart fullt pågående förlossning.

Nicklas mobilalarm ringer 05.30, han säger att han planerar att ta kompledigt veckans två sista dagar. Meddelar honom att det behöver han nog säkert inte göra eftersom det är något som är på gång. Saga vaknar även hon där vid 05.30 så vi myser i sängen en stund. Hoppar sen i ett varmt bad, riktigt skönt med tanke på värkarna som blir lite starkare allt eftersom.

Nicklas lämnar Saga på dagis vid 8.30 och jag ringer in till förlossningen vid 9-tiden. Har då ungefär 6-7 minuter mellan värkarna då jag ligger/sitter ner och de håller i sig ungefär 1 minut. Är jag uppe och rör mig kommer de tätare men håller i sig kortare stunder. Bestämmer med barnmorskan i luren att vi stannar hemma så länge det känns hanterbart. Värkarna ökar nu i styrka, det går inte att ligga ner på soffan under värkarna så jag tappar upp ännu ett bad och ligger fram till halv 11 ungefär. Kliver då upp och försöker göra mig iordning samtidigt som jag andas och vaggar mig igenom värkarna. Ringer in till förlossningen före 11 igen och meddelar att vi nu kommer in.

De sista värkarna hemma, på väg till bilen och under bilfärden är riktigt jobbiga. Det har börjat trycka på mot tarmarna också. Jag gråter nästan under vissa värkar.

Kommer in på förlossningen strax efter 11, vi lämnar väskorna i bilen, jag gissar ju på att det inte alls är nära än, jag till och med är rädd för att bli hemskickad. Vi får komma in på ett förlossningsrum direkt, CTG-kurva kopplas på och barnmorskan gör en första undersökning. Klockan är 11.30 och jag är öppen 7-8 cm.Mer än jag kunnat drömma om. Får in ett ståbord, det enda som känns skönt genom värkarna. Ändå känns det även som att värkarna kommer glesare och är mer hanterbara nu än hemma. Vi får in en barnmorskestudent som ska ta hand om oss, jättego tjej som under hela tiden såg till att förlossningen blev precis som vi önskade.

Jag fortsätter arbeta mig genom värkarna stående och med bara andning. När klockan är någonstans mellan halv ett och ett blir det riktigt tungt neråt, jobbigt att stå under värkarna. Trycker nästan på. Barnmorskestudenten gör en till undersökning, öppen 8 cm. I det här skedet vill man bara vara färdig, man önskar sig hem. Börjar med lustgasen och det känns lättare. Jag önskar in en pilatesboll och genom att sitta och gunga fram och tillbaka på den, lutad mot sängen med lustgasen i högsta hugg fungerar det riktigt bra att fortsätta ta sig igenom värkarna.

Barnmorskeeleven springer iväg och äter lunch vid 13-tiden. När hon kommer tillbaka har hon och hennes handledare bestämt att ta hål på fosterhinnan så vattnet går. Det kommer påskynda sista biten och bebisen skulle inte vara allt för långt bort. När jag reser mig från pilatesbollen för att lägga mig i sängen så de ska kunna koppla på skalpelektrod på bebisens huvud (ta hål på hinnan med andra ord) så känner jag hur det rinner mellan benen. Skalpelektroden kopplas på, värkarna ändrar karaktär snabbt, jag vill börja krysta. ’Lyssna på kroppen’ säger barnmorskestudenten som nu fått sällskap av sin handledare som övervakar i bakgrunden tillsammans med undersköterskan. De har ett tjohej att  försöka få mig neråt i sängen, klarar inte av att hasa mig ner själv under de jobbiga krystvärkarna.

Det går snabbt nu, jag hinner knappt med själv när jag börjar krysta. Kan inte varit många krystvärkar innan jag kände hur bebisen stod med huvudet mitt i öppningen. Vilken brännande, svidande känsla. Lyckas andas och hålla kvar tills nästa värk, sen kommer huvudet ut. Känns jobbigt att ha kroppen kvar så vid nästa värk skyndar jag mig att krysta ut och att känna hur hela bebisen glider ur är den mest underbara känsla. Klockan är 13.46. Bebisen gråter nere på sängen, jag gråter för att det äntligen är färdigt. Ligger bara och väntar på att de ska få iordning så jag sedan får sätta mig upp och själv plocka upp den lilla. Nyfikna är vi på vad det blev, ser att det vart en liten tjej till, precis som vi gissade. Vilken lycka! 4395 gr tung och 54 cm lång – en stor och ståtlig tjej, fast vi tycker hon är så himla liten trots allt.

Igår, torsdagen den 22 mars 2012 kl.13.46, föddes en stor liten lillasyster. Hela 4395 gr och 54 cm, så man kan ju säga att det där ultraljudet i måndags som sa bebis på 3200 gram var något missvisande. Men både jag och Nicklas tycker hon är så liten, jag hajjade inte riktigt till när barnmorskorna hela tiden pratade om hur stor hon var.

Förlossningen gick bara bra och jag känner mig piggare och fräschare än efter förlossningen med Saga. Kommer en förlossningsberättelse längre fram. Det är bara lillasyster som har lite problem att hålla blodsockret så hon är inlagd på barn 4 sedan igår kväll. Ligger med sockerdropp, sondmatas och solar även på grund av snabbt stigande bilirubinvärde. Vi har idag fått rum här nere på barnavdelningen men än så tillbringar lillasyster sin tid i en lättvårdssal och lär göra det tills hon blir av med droppet.

Trodde inte vi skulle stå här på dagen D och fortfarande vänta, men var väl meningen att vi skulle få pröva på att gå tiden ut också. För jag tror ju inte det blir någon punktlig bebis som skulle få för sig att dyka upp idag, har noll känningar. 🙂

Har i alla fall tid hos barnmorskan klockan 14, alltid lika spännande att se hur det ligger till med blodtrycket och urinen. Har då i alla fall fått världens knöligaste nederdel av magen, så där har det börjat samlas vätska nu också. Småömt och härligt.

Fick en tid på spec mvc klockan 2 igår, fast de visste inte hur länge jag skulle behöva vänta på läkaren. Tog nästan 2 timmar där. Urinen visade fortfarande +2, blodtrycket låg på 3:e mätningen (efter en halvtimmes vila) på 150/95, CTG-kurvan såg bara bra ut efter att de behövt väcka bebisen en gång med vibratorn. Fick även en snabbtitt med ultraljud, inte för att jag såg nåt direkt, bebisen är ju så pass stor! Men det var skönt att få veta att det finns gott om fostervatten och att flödet i moderkakan är som det ska. Dessutom viktuppskattades bebisen och den är inte så superstor om det stämmer, cirka 3200 gr igår. Hoppas det stämmer, har varit lite orolig för en bjässebebis. 🙂

Tillbaka till min egna barnmorska imorgon. Hon trodde bestämt inte vi skulle ses mer men tji får hon (för här är det inga känningar idag heller).

Ny vecka och den här gången tänker jag inte ens säga att det måste vara denna vecka bebis tänker komma till oss. Den vill nog helt enkelt inte flytta ut.  Nu ska jag fortsätta försöka få tag i spec mvc, order efter lördagens förlossningsbesök. Få se bara om de har tid för mig idag för koll av blodtryck och urin…

Dagens siffror från förlossningsbesöket:
Blodtryck: 145/90
Urin: +2

Och fin CTG-kurva. Annars händer absolut inget nytt på bebisfronten, tråkigt nog…

Blev en hel eftermiddag/kväll på förlossningen igår. Hade mitt besök hos barnmorskan klockan 14 och eftersom mitt blodtryck låg på 150/90, jag hade +2 i urinen, viktökning på 3 kg sedan i tisdags (sammanlagt 35 kg denna graviditet) och huvudvärk så blev det även en tur förbi förlossningen.

Urinresultaten var samma som hos barnmorskan, blodtrycket hade sjunkit lite grann, 142/82 fick läkarn det till. Satt kopplad till CTG i hela 3 omgångar igår också. Första omgången på en timme. Den första halvtimman låg bebisen och sov med stadiga hjärtljud på 150. Än en gång vibrerade de igång bebisen som sen härjade i en halvtimme med hjärtslag på 160-170. Fick träffa läkaren därefter men kopplades på igen till CTG efter en halvtimmes paus. Läkaren ville se så hjärtljuden gick ner igen men under denna halvtimmes kurva låg bebisens hjärtljud på 170-180. Så klockan var halv sex när vi fick åka iväg för att äta och så skulle vi tillbaka igen halv 8. Blev även en timmes väntetid när vi väl var tillbaka då det kom ett katastrofsnitt emellan. Men väl påkopplade igen var hjärtljuden något lägre, 150-160, så vi fick äntligen åka hem strax efter niotiden.

Och fortsättning följer imorgon…ska in igen då för att kolla blodtryck, urin och förmodligen en CTG-kurva. Om nu inte denna bebis skulle få för sig att komma ut, typ idag? 😀

Känns som att man går på ”övertid” numera. Idag är den graviditetsdag som Saga föddes i, 5 dagar före BF. Jag som var helt säker på att vi skulle ha en bebis vid det här laget, allra helst då jag inte riktigt litat på ultraljudsBF vi fick. Men tji fick jag.

En vecka kvar till vårt efterlängtade datum, vår resa är snart över. Jag hoppas ju fortfarande det blir bebis denna vecka, helst redan idag. Känns lugnt just nu, tentan är bara 3 timmar bort så alla slags förlossningskänningar är varmt välkomna.

Nu har de beräknade 40 graviditetsveckorna gått. Men för många kan det ännu dröja några dagar innan förlossningen sätter igång.

Många kvinnor känner sig uppgivna och trötta på graviditeten när den är fullgången. Man vill bara att barnet ska komma ut. En del funderar över om det är möjligt att sätta igång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Men förlossningen kan inte tvingas igång, och det är bäst att barnet får komma när det är klart. Det kan vara bra att prata med sin barnmorska om hur man kan må bättre i slutet av graviditeten. Förlossningen sätts bara igång på sjukhuset om det finns mycket starka skäl för det. Det kan vara att 42 veckor har gått, eller till exempel att man har högt blodtryck eller att barnet växer dåligt.

I genomsnitt väger ett barn i den här veckan ungefär 3600 gram och är cirka 51 centimeter långt, men vikten och längden kan variera mycket. Vikten ligger oftast mellan 2800 och 4500 gram och längden mellan 47 och 55 centimeter.

Moderkakan är stor som en vanlig omelett och väger runt ett halvt kilo. Den kommer att fortsätta ge fostret näring ännu en tid.

13 mars 2012 – vecka 38+6
Vikt: + 31 kg (sedan inskrivningen)
Blodtryck: 140/90
Urin: +1
Bebisens hjärtljud: 135 slag/min

Såg bara helt okej ut. Ett kilo lättare än i torsdags och dessutom mindre protein i urinen än i söndags. Läkaren från i söndags hade antecknat i min journal att dom ska kontaktas vid +2 i urinen och ett undertryck på 95 eller mer. Så jag går till min barnmorska på torsdag igen som planerat. 🙂